Retro Time! – Dice in the 90′s

Haha I will have to send thanks to “mongi” on fz.se for linking this in his blog. This is just amazing. A video of DICE in the younger days. Im amazed. They sure have gone a long way since then.

You may not unterstand it becuase of the language. But well… the look of em will sure be good enough.

/Alex
@Start And Select

http://startandselect.wordpress.com

Orvar Säfström – Spel och kultur

Orvar pratar om spelvärlden som kultur. Var ritktigt intressant, och även om det var för över ett år sedan, känns det fortfarande väldigt relevant och intressant. Han pratar delvis om hur spelmakare bör ser på sina kreationer och hur “gamers” skall acceptera sin kultur.

/Alex
@Start And Select

Retro Time! – Star Ocean: The Second Story

Dags för en uppdatering till mitt Retro arkiv. Spelet jag valt att skriva om denna gång är en personlig favorit, ett spel jag spelat igenom allt för många gånger för att komma ihåg och var besatt av i mina yngre dagar. Star Ocean: The Second Story. Då spelet har fått ett nysläpp till PSP känns det som ett ganska bra val av spel att skriva om.

Spelet är ett av de klassiska RPG spel som gjordes med en underbar ”tecknad” känsla, och detta var en av de anledningarna till att jag föll platt ner för detta spel. Att spelet skulle vara så mycket mer än sitt gulliga yttre var mer än jag hade hoppats på. Som spelare eller gamer eller vilket uttryck man än väljer att använda, så älskar jag RPG spel, men väldigt få ger mig ett långt sug av att fortsätta. Ett av de få spelen är Star Ocean: The Second Story.

Redan tidigt sugs du in i en dramatisk berättelse där Claude (Huvudperson ett) under en expedition råkar starta upp en maskin som suger in honom i någon slags ”warp”. Han försvinner och lämnar sin far och sitt liv bakom sig. Claude vaknar upp i en skog, utan kontakt med varken teamet han hade varit med, eller skeppet han varit på. Han blir snart tvungen att rädda en ung flicka vid namn Rena (Huvudperson två) som kort efter tror att Claude är en hjälte sänd från ovan.

Kort efter blir han indragen i större äventyr och fler intriger, utan någon kunskap i var han är och uppenbarligen på en planet med mindre teknologi än vad han själv kommer ifrån så spelar han med så länge han kan. Men väljer snart att hjälpa de människor han lärt känna, blivit vän med och kanske till och med fått känslor för.

Detta är en så liten bit av helheten att det är skrämmande. Spelet är långt, episkt om man så vill, med en story som gör att man känner för karaktärerna. De har alla sina styrkor och svagheter som sig bör, både i story och striderna som inträffar i spelets gång. Något som gav mig en extra stark känsla för karaktärerna i Star Ocean. Var just chansen att kunna göra ”privata” handlingar. Igenom hela spelet kunde du välja att besöka städer för att fortsätta storyn eller välja att göra ”Private Action” vilket innebar att alla karaktärer separerades och placerades ut i staden. På detta sätt kunde man få olika mini berättelser att spelas ut, och olika dialoger öppnades.

Jag är själv inte säker på att jag upplevt allt spelet har att erbjuda. För det första är detta stora spel uppdelat i två karaktärer, Rena och Claude. Vilka båda ger olika möjligheter i vilka som följer med dig på äventyr, och olika möjligheter i alla ”Private Action”. Det tar lång tid att utforska alla dessa möjligheter samtidigt som storyn har en otroligt hög kvalité(i mina ögon och öron).

När detta spel släptes till PSP fick jag ett otroligt sug att äntligen skaffa mig denna minikonsol. Även om jag alltid varit mer för Nintendos handburna (oftast haft fler spel jag varit intresserad av helt enkelt). För alla er som funderat över Star Ocean spelen till PSP, så vill jag bara säga att om det är samma spel som det var till Playstation för många år sedan. Så är det värt varenda öre!

/Alex
@Start And Select

Retro Time! – Monopol.

Dags för min första Retro Time! här på min fina blogg. Vilket innebär att jag kommer skriva om äldre spel, till och med analoga spel! Detta kommer såklart inte göras i samma utsträckning som tvspel och liknande. Men det skall bli kul att krydda bloggen lite.

Så första spelet som jag kommer skriva lite tankar och funderingar om är:
MONOPOL.

Eftersom jag tror de flesta vet vad spelet går ut på och hur det fungerar så skall jag göra en snabb summering: Du och dina motspelare skall ta en ekonomisk makt över spelet genom att köpa fastigheter/hotel. Målet är att inte bli av med dina egna pengar, medans motspelarna skall bli av med allt dom äger.

Jag under en väldigt lång tid av mitt liv älskat monopol, alla kunde spela det, alla hade lika storchans och det var ett trevligt fredagskväll spel. Men under denna övertygelse gömde sig något annat. Ju mer insatt jag blev i spel och dess mekaniker insåg jag mer och mer hur monopol kan anses vara… ett dåligt spel.

Ni kanske reagerar som många andra när jag säger: Dåligt spel. I följd:
“Det är ju jätte bra!”
“Jag har alltid roligt när jag spelar det!”
“Jag och mina vänner tycker i alla fall om det!”

Jag kan inte annat än att hålla med er, ni har helt rätt, från den vinkel ni ser på monopol så är det just ett: Enkelt spel för alla, lätt att bara sitta och snacka runt och det blir centret för umgänget istället för en… tillexempel tv. Tyvärr gör detta inte Monopol till ett bättre spel. Var får jag då detta ifrån? Mjo låt oss gå igenom spelet och de punkter som gör att jag så mycket hälre spelar något annat om man skall just spela.

1. Monopol bygger på en familjefaktor, det skall inte vara komplicerat, det skall inte vara svårt, alla skall kunna vara med. Detta gör dock att spelet förlorar något som så många andra spel har. Strategi, ett bakomliggande tänk. Spelet är gjort på ett sådant sätt att du helt enkelt kan… välja din väg framåt. Förutom just: Om du skall köpa eller inte när du kommer på en viss gata. Vissa tycker det är mycket tänk bakom, medans vissa andra spelare (min pappa tillexempel) har insätt att: Köpa köpa köpa leder till vinst i det långa loppet.

2. Måfå. Måfå är nyckel ordet. Hela spelet styrs av måfå resultat, åter igeigen utanför spelarens makt. Tärningar, tärningarna styr så gott som allt, och du kan inte påverka detta. Det är synd.

3. Evighetsfaktorn! Om du varannan gång hamnar på en motståndares gata så måste du: visst betala en avgift som är olika mycket beroende på hur mycket han har byggt på platsen. Men har ni märkt hur många gånger spelet kan hålla på i evigheter? Detta är för att pengarna slungas mellan spelarna och varje gång man kommer runt spelplanen får man MER pengar, vilket gör att: kombinerat med måfå faktorn: du kan undvika betalningar en längre tid… och dina motspelare. Detta gör att spelet inte har något direkt slut förens något helt enkelt har “otur”.

Spelet funkar för en kväll med kompisar, jag tänker inte ta det faktumet från Monopol det är som jag sa ett spel för alla i alla åldrar. Till och med barn kan vara med och spela detta spel, det är som Stegar och Ormar/rutschbanor fast lite mer faktorer inblandade.

Bra för familj, sämre för de som vill utmana sina vänner på ett parti, då borde man flytta upp sig ett steg och spela Risk.

/Alex
@Start And Select